Zack & Wiki: Quest for Barbaros' Treasure

Det här är ett annorlunda spel på flera sätt. Om vi börjar med genren äventyr som det här spelet ändå borde klassas i så är själva äventyret ganska meningslöst och historien är endast en ursäkt för Capcom att ge oss kluriga problem att lösa. Inget fel på det. Snarare tvärtom. Det finns nästan för mycket spel där handlingen tar över nästan allt och själva spelmekaniken blir riktigt lidande. Men inte i det här fallet. Snarare är det så att just spelandet som för spelandet framåt. Ungefär på samma sätt som i Super Mario Galaxy, man spelar inte för att man egentligen bryr sig om hur saker och ting kommer att gå, man spelar för att det är så förbannat kul att spela.

Zack & Wiki är ett pusselspel i allra högsta grad och ska inte förknippas med Mario oavsett om jag jämförde med det spelet alldeles nyss. Pussel är nämligen vad hela spelet går ut på. Man får styra en pirat vid namn Zack som älskar skatter och choklad. Vid hans sida har vi den babblande flygande apan Wiki som även extraknäcker som ringklocka. Man styr dessa två genom att använda Wii-remoten och peka vart man vill att dom ska gå någonstans. Precis som ett klassiskt äventyrsspel med andra ord. Hittar man någonting man vill undersöka så klickar man på det och hoppar det fram en fiende så ringer man självklart i ringklockan och fienden blir förvandlad till något användbart.

Dödligt svårt

I börjar av spelet känns det hela ganska enkelt, så fort man greppat hur den ganska enkla kontrollen fungerar så är det bara att ge sig in och leta skatter. Men ganska snart höjs svårighetsgraden markant och döden drabbar mig gång på gång. Döden i sig är rättvis men jag hade önskat att spelet var lite mer förlåtande då och då eftersom vissa banor är riktigt dryga att göra om från start. Det värsta som kan hända är dock inte döden utan precis när man tror att man ska klara en bana och så fastnar man i och med att man gjort någonting i fel ordning och det inte går att göra om. Bara att börja om och svälja svordomarna. Spelet är förvisso riktigt svårt men lösningarna är egentligen inte ologiska och det är våran egna fantasi- och problemlösarhuvuden det mesta av olyckorna sker.

Jag har faktiskt lyckats stänga av spelet massor av gånger riktigt förbannad men strax slagit på det igen eftersom jag inte riktigt kan släppa det riktigt. Det är trots allt väldigt kul och när man lyckas känner man sig riktigt duktig.

Trevligt

Det här spelet borde avnjutas med en tänkarkompis som också gillar pussel. Tyvärr saknar spelet möjlighet att spela ihop med någon annan. Blir det en uppföljare så hoppas jag på stöd för två stycken kontroller, det skulle vara riktigt behagligt. Annars är väl grafiken den andra mysstämpeln. Spelet är mycket riktigt nästan lika trevligt att titta på som att spela med en celshading som för tankarna tillbaka till Legend of Zelda: The Wind Waker och det är inget dåligt betyg.

Tyvärr så faller spelet lite på långa omspelningar men annars är det ett självklart val till Wii-samlingen.

Håller du inte med? Skriv av dig