Vysköna Joe

Det första jag tänkte när jag hittade det här spelet på begagnade hyllan för ca 100 kronor var att det var ett riktigt kap. Att spelet har en ca 2 år på nacken kändes inte som något stort problem och jag har länge velat skaffa det (utan att betala 500 kronor för det). När jag sedan började spela så visste jag genast att det här spelet är ett kap oavsett om jag hade lagt ner 500 spänn på det.

Jag har spelat en hel del och inte riktigt kunnat sluta ännu känns det som. Nu ska jag snart införskaffa tvåan som kom ut för inte så länge sedan.

Äkta plattformsaction

Det här är ett renodlat plattformsactionspel. Man hoppar upp och sparkar och slår och springer från punkt A till punkt B och konceptet känns långt ifrån nytt. Att man kan göra allt i slow-motion eller snabba upp tiden är trevliga tillskott och en viktig del av spelet. Men den äkta plattformskänslan infinner sig trots alla nymodigheter och egentligen går det mesta ut på att på olika sätt ta sig förbi nästa hinder. Och i slutet av banorna finns det alltid en Boss.

Visst låter det originellt? Det är det också. Det som är nyskapande med det här spelet är egentligen inte spelidén utan på vilket sätt allt visas upp för oss. I en snygg cell-shading visas vi upp en actionhjälte som är vysnygg att titta på. Tekniken gör så att det ser tecknat ut samtidigt som allt känns som ett slags platt 3D variant. Det är bättre att ni ser bilderna än att jag snubblar på orden när jag ska försöka beskriva.

Svårt

En annan sak som känns igen från äkta plattforms spel på den gamla goda 2D tiden är att det ibland blir riktigt svårt och det krävs en hel del tålamod för att komma igenom spelet, ens på lättaste nivå. Tack och lov så är spelkänslan så pass bra att till och med jag som är känd för att ha kort tålamod när det gäller konceptet gör om gör rätt orkar försöka ännu en gång.

Lite trist är det att det är bara går att spara på bestämda platser i spelet och att om man förlorar alla sina extra liv får göra om en hel bana ibland, vilket kan få den tålmodigaste att bryta ihop. Kommer man dock till slutbossen får man börja om där vilket är tur. Har man tålamod träffar man också på Dante från Devil May Cry spelen från samma företag i Play Station 2 versionen.