Mario är bäst i galaxen!

Det har redan blivit utnämnt till både årets spel och bästa spelet någonsin och hyllningarna fortsätter även här på Testcentralen även om jag inte kommer utnämna det till något mer än en tia. Anledningen varför jag inte utnämner den till världens bästa spel eller ens årets spel är att jag spelar alldeles för lite och umgås i fel kretsar för att kunna göra riktiga jämförelser. Det flesta pratar fortfarande om Super Mario Bros till NES när man börjar prata Mario och slår dövörat till när man pratar Galaxy. Antagligen lever dom i någon slags nostalgiförnekelse och även om jag också tillbringande riktigt många och långa dagar framför Super Mario Bros så har spel en annan betydelse för mig nu för tiden än nostalgisk.

Jag var nervös när jag satte mig ner med Galaxy första gången. Jag är nämligen en av det få som inte uppskattade Marios första 3D äventyr riktigt mycket och då har jag verkligen försökt ett flertal gånger att spela det. Antagligen är det så att alla spel från Nintendo 64 gav mig en sådan huvudvärk att jag helt enkelt inte klarade av att spela mer och med Mario 64 var det exakt likadant och när jag sedan skulle försöka igen med spelet på Nintendo DS så var det samma resultat där. Sunshine var inte heller något mästerverk även om jag hade betydligt mer roligt med det än med Mario 64. Hädiskt va?

Förväntning

Jag var alltså orolig och tänkte tillbaka på New Super Mario Bros så var riktigt bra och funderade om jag bara skulle kunna uppskatta Mario i 2D grafik. Men så fort skivan började snurra och Galaxy satte igång visste jag att jag gillade det här spelet och redan när Mario glatt springer till slottet för att träffa prinsessan Peach så tycker jag att det är kul. När sedan Bowser ondare än någonsin kommer och kidnappar prinsessan och hela hennes slott och far ut i rymden med det så är jag inte längre nervös utan bara förväntasfull.

Det påstås att Mario i och med Mario 64 revolutionerande sättet att spela och att Shigeru Miyamoto satte standarden för hur ett 3D spel skulle vara. Det kan mycket väl vara sant men något nytt sätt att spela hittar vi egentligen inte i Galaxy utan en förfining av allt det jag trodde jag kunde om plattformsspel och om spelglädje.

Spelglädje i sin sannaste form

Det börjar lite trevande när jag ska jaga kaniner runt på en liten rund planet och första gångerna jag springer upp och ned är lite obehagliga men man vänjer sig snart och snart går det som på räls att springa runt planeter och låta tyngdkraften dra i mig mellan olika planeter. Jag hoppar vilt omkring och börjar min jakt på stjärnorna som jag måste samla för att få se min älskade prinsessa igen. Historien är försäg ganska banal men samtidigt mysig och jag uppskattar att det inte är så blodigt allvar.

Bandesignen är spelet A och O. Det är så helt underbart utformade världar och Nintendos fantasi verkar inte ha några gränser med vad man kan göra med banorna och med gravitation. Även om gravitationen bidrar till mycket så är den inte allt. Det kommer banor som är helt befriade kosmisk gravitation och där den mer svamprikiska tyngdlagen gäller men dom är minst lika roliga för det och inte minst för det olika sorters dräkter Mario kan bära. Inte sedan Super Mario 3 har det funnits så mycket olika dräkter för våran hjälte att sätta på sig och vilka härliga skepnader Mario kan ta då. Där finns Bi-dräkten som gör att Mario kan flyga och klättra på honungsväggar men dräkten är enormt känslig för vatten. Där har vi Boo-dräkten som förvandlar Mario till ett spöke som kan göra sig osynlig och flyga igenom galler och is. Vi har eldblomman och en ny isblomman och en del andra kul dräkter som är till för att hjälpa oss och för att utveckla plattformsspelandet ännu mer.

Bästa Wii-spelet hittills

Det finns en del bra Wii-spel ute redan och då tänker jag mest på Metriod Prime och Paper Mario som är grymt bra båda två men inget spel till Wii har kommit upp i den här klassen och även om Zelda var grymt bra så var det mer för äventyret än för det sanna spelglädjen som finns i Galaxy. Det var riktigt länge sedan jag satt så envis och gjorde försök på försök för att klara av banan fast jag egentligen inte måste och det var då det slog mig hur mycket jag tycker om det här spelet. Inte för att det säger mig något och inte för att det griper tag i mig utan bara för att det är så förbannat kul och kul var det länge sedan jag hade med ett spel.

2007 kommer antagligen gå till historien som Marios år i och med New Super Mario Bros och Super Mario Galaxy. Två av det bästa Mariospelen på säkert 10 år under ett och samma år är ingen dålig bedrift. Nu vet jag bara inte riktigt hur Nintendo ska lyckas att överträffa sig själva ännu en gång.