Dags att leka gangster!

Jag gillade första Saints Row till en viss del men blev väll aldrig riktigt förtjust i spelet. Jag gillade upplägget men utförandet fanns det brister i och historien som spelet skulle berätta var väldigt tråkig. Jag hade alldeles för mycket GTA: San Andreas i huvudet för att uppskatta Saints Row med andra ord. Om första Saints Row gick att jämföra med GTA: San Andreas så går Saints Row 2 verkligen inte att jämföra med GTA 4. Skillnaderna är enorma. Inget ont om GTA 4, för det är ett grymt bra spel (som jag tyvärr inte recenserat här ännu) men jag saknade verkligen lekfullheten i Rockstars allvarliga äventyr. Visst gick det att leka runt och leva rövare om man så ville men eftersom historien var så pass allvarligt och bra berättad så kände jag aldrig för det. Det känner jag däremot för i Saints Row 2. Mer än aldrig förr.

Nu är det inte brister på historia som gör att jag kan leka mycket mer med det här spelet än jag kunde med GTA 4, för visst finns det en historia och helt och hållet värdelös är den inte. Däremot så berättas den inte med samma allvarliga underton som Rockstar gör och dessutom så berättas den med glimten i ögat. Historien är till för att driva spelet framåt men lika mycket till för att få oss att göra tokigheter. För tokigheter är något som man verkligen uppmanas till mellan uppdragen.

Frihet att leva rövare

Spelet är helt enkelt ett sandlådespel där man är i princip fri att göra det som faller än in. I alla fall om det som kan tänkas falla en in handlar om att mörda folk, köra tokigt och ta över staden. I annat fall så är sådana här sandlådespel ganska begränsade. Men det kanske känns så bara för att jag just spelat Fable II och där var friheten av ett helt annat slag. Men man kan röra sig fritt, sno vilka fordon man vill. Det enda som jag inte kunde styra var lastfartyg och stora flygplan. Men allt från vattenscooters till militärhelikoptrar kunde jag hoppa in i och använda mig av. Och alla fordon man tar kan man sedan återanvända om man ställer in dem i ett av sina många garage som man får tillgång till så fort man köper en lya.

Uppdragen är historiedrivna men för att kunna göra uppdrag krävs det respekt och respekt får man bland annat genom att göra sidouppdrag och genom att köra fel men ändå bra så att säga. Det här upplägget tyckte jag var ganska trist under det första spelet men om det är jag som har mer tålamod nu eller om sidouppdragen blivit mycket bättre låter jag vara osagt. Hur som helst så tycker jag att de är mycket mer underhållande nu och jag åkte faktiskt runt och försökte klara av så många av dem som möjligt innan jag på allvar tog mig an storyn. Bland det roligaste sidouppdragen var livvakten där man skulle skydda olika kändisar från galna fans genom att slå eller slänga bort dem. En annan favorit fanns med redan i förra spelet och är försäkringsbedrägeriuppdraget där man ska utsätta sig själv för så stora olyckor som möjligt och ju värre man far iväg genom luften och ju fler bilar man blir påkörd av desto mer pengar får man. Riktigt roligt faktiskt.

Bästa karaktärsskaparen jag sett

Nu för tiden så är det ju populärt att kunna skapa sina egna karaktärer med kön, utseende, storlek och allt. Men oftast brukar jag tycka att det fungerar så där. Men i Saints Row 2 så blev jag riktigt imponerad. Här kan man prata frihet. Jag kan ändra på i princip allt och det är inte speciellt krångligt heller. Dessutom har Volition som utvecklarna heter verkligen lyckats att få in karaktären såsom jag har skapat den i spelet och mellansekvenserna. Riktigt läcker gjort faktiskt. Sen att man kan välja mellan olika gångstilar och röster förhöjer bara känslan av frihet.

Tyvärr så tar det grafiska presentationerna bort lite av den fantastiska känslan av att Volition har skapat något underbar. Grafiken har nämligen inte utvecklats nämnvärt sedan förra spelet och gör man här en jämförelse med andra spel till Xbox 360 såsom Assassins Creed, GTA 4 eller Lost Planet så ligger Saints Row verkligen på efterkälken. Men samtidigt så är spelet stort och det finns massor av stad att röra sig i och under. Grafiken är inte den bästa men den duger långt och jag stör mig mest på den under själva mellansekvenserna. Mm det kommer ett Saints Row 3, vilket jag hoppas att det gör, så hoppas jag att man putsat på grafiken en del. För resten är redan riktigt bra gjort och då har jag inte ens nämnt samarbetsläget som spelet bjuder på. Faktiskt så ska jag inte nämna det mer än så här utan istället uppmana er att köpa det här spelet och bli underhållna. Ha överseende med bristande grafik, en story som inte ens försöker utmana GTA 4 och tyvärr några dumma buggar så kan jag lova er att ni kommer ha mycket roligt framför er.