Lättklädd hämd!

Det finns en sak som drar ner omdömet av det här spelet ganska mycket och det är hur fixerade spelmakarna verkar ha varit på att framställa våran hjältinna som en sexbomb. Kurenai har iklätt sig ett par svarta trosor och japansk morgonrock. Oftast som oftast så visar kameran upp hennes, försäg snygga, rumpa. Men i ärlighetens namn så spelar jag inte för att se hennes rumpa eller tuttar heller för den delen. Det känns mest som spelskaparnas kroppsfixering är ett hinder.

Någonting annat det finns gott om i spelet är blod och kroppsdelar. Men det utmärkta vapnet Tetsugen, som består av en lina med en kniv på, så får man fiendernas kroppsdelar att flyga lite hit som dit. Är man ovanligt grym ska man trycka på neråt knappen på kontrollen samtidigt som man kastar då man hugger av fötterna på fienderna som ligger och jämrar sig ett ganska bra tag. Det vanligaste är dock att man helt enkelt delar fienden på mitten. Huvudet kan också ryka.

Smygande ninja

Kommer man över att spelet är sexistiskt och bloddräpande så börjar det faktiskt kännas helt ok. När man smyger fungerar kontrollen riktigt bra och det är faktiskt en fröjd att smyga upp bakom en soldat och skära halsen av honom. Delar man inte fienden på mitten kan man också flytta på kroppen så att andra soldater inte märker en döing som ligger och skräpar.

Man tar sig fram på det mest omöjliga ställen i en sämre Prince of Persia kopia och det gäller att springa på väggar, att svinga sig fram över avsatser och omöjliga hopp över en säker död. Det gäller även att undvika fäller. Det känns verkligen som om det här spelet hade Prinsen som förebild på många sätt. Dock blir kontrollen och det som är självklart i prinsen alls lika självklart i Red Ninja. Kontrollen flackar och kameran har en viss tendens att zooma in våran hjältinnas rumpa i tid och otid. Ofast i otid. Det här är inget nytt Ninja Gaiden även om spelet lånat en del därifrån.

Tunn historia och svåra bossar

Utöver att kontrollen kunde vart bättre så är storyn ganska tunn. Man bryr sig inte ett dugg om Kurenai öden och alla intriger som härjar runt henne. Allt utspelas under 1500 talets japan och miljöerna är snygga men ibland lite virriga. Ibland krävs det massor utav tur för att ta sig vidare och bossarna kan vara riktigt svåra. Tack och lov så är spelet ganska förlåtande och det är inga långa laddningstider för att börja om från Game Over.

Trots mycket kritik från min sida så har jag faktiskt kommit på mig själv att gilla spelet. För i sina bästa stunder är det riktigt roligt och det är härligt att lyckats besegra en svår boss och ta sig vidare. I sina sämsta stunder så slänger jag bara bort kontrollen och går och spyr på spelet. Så slutsatsen måste ändå vara godkänd fast med tvivel. Det finns massor av bättre spel men också massor av spel som är sämre. Det som gör mig mest ledsen är dock att det här hade kunnat blivit riktigt, riktigt bra om man lagt ner mer tid på bandesign än kroppsfigur.