Det tokiga kaninerna är tillbaka!

Uppföljaren till ett av det knäppaste spelen till Wii är här. Och även fast det fortfarande är ganska knäppt så känns det inte lika spännande som förut. Kanske är det så att minispelens tid har slutat att imponera på mig. Fast samtidigt så tycker jag att en omgång av Wario Ware fortfarande är skitkul.

Nej, vi får nog utgå från att det är Raving Rabbids 2 som helt enkelt inte är lika kul som sin föregångare även om spelet flyttat ned till jorden och det är riktigt kul att återfinna Paris som spelmiljö. Däremot känns det som det är väldigt få minispel och väldigt många påminner om varandra. Det mesta går ut på att luta kontrollen eller skaka den och det är ju knappast någon nyhet.

Flersamhet är roligare

Även om musikminspelen är riktigt kul, och dem kan man bara låsa upp om man spelar i singelläget, så är det grymt mycket roligare när man är fler som spelar. Som vanligt helt enkelt. Det är roligare att tävla mot en kompis i vilket minispel som helst än att sitta och känna sig duktig (eller oduglig) på egen hand. Visst får vi oss några goda skratt men nivån känns ändå lägre och spelet känns mycket kortare än det första gjorde.

Det roligaste är väl egentligen bonusbanorna som man låser upp. Som ett House of Dead fast med tokiga kaniner att skjuta ner istället för zombies. Och även här är det roligare att vara två. UbiSoft har gjort det enkelt för sig genom att filma det miljöerna vi vistas i och så har dom intrigerat tokiga kaniner och lite omgivning i själva filmbilderna. Kan tänka mig att jag hade uppskattat det grymt mycket mer om jag var bevandrad i någon av det miljöer som dom hade filmat. En liten tripp i Stockholm hade inte skadat mig. Nu får vi nöja oss med Paris som närmaste stad men där har jag tyvärr aldrig varit.

Snålt

På det hela taget så känns det här väldigt snålt och det roligaste är inte själva minispelen utan introsekvensen är faktiskt det största mervärdet i det här spelet. Extra roligt är det att det är en generalkanin som går runt med Raving Rabbids 1 spel fodral och letar efter Rayman.

Spelet saknar tyvärr allting som kan kallas för story och även om det inte är för storyn man spelade första spelet så saknar jag någon som helst handling efter att kaninerna har invaderat jorden. Vi vet inte om Rayman lyckades med sitt uppdrag som han påtog sig i början av spelet eller om kaninerna bara blev accepterade och lyckades utrota sig själva med sin egna klantighet. Och alla dräkter som man låser upp motiverar inte mig till att spela minispelen mer än en gång i alla fall.

Nej. Ska ni spela minispel till ert Wii så finns det många bättre alternativ även om det här ger en 3-4 timmars underhållning med en vän eller två.