New Super Mario Bros

I och med att jag på min födelsedag fick en alldeles ny och vacker DS lite så väcktes mitt intresse för DS-spelen till liv igen. Självklart sprang jag iväg fort som bara den och skaffade mig New Super Mario Bros och hoppades just att det skulle vara så bra som alla påstår. Skyhöga förväntningar alltså.

När man är omkring 27 år så är det ganska troligt att man har en alldeles speciell relation till Nintendo och Mario. Det gamla Mariospelen har hållit mig fångad i hur många dagar och månader som helst och det är lätt att bli nostalgisk när jag stoppar in spelet i min DS och hör det första tonerna. Nostalgin är total.

Rädda prinsessan!

Historien är den vanliga. Mario ska rädda prinsessan och mycket mer än så behöver jag inte veta innan jag ger mig ut på mina stapliga steg i Svampriket. Det var länge sedan jag spelade ett 2D plattformsspel. Att återuppliva plattformshoppandet på det här sättet är av Nintendo både riskabelt och smart. Hade spelet inte blivit så bra som det nu blev hade Nintendo fått sig en fet smäll och ikonen Marios rykte hade blivit riktigt ifrågasatt.

Men oftast som oftast så imponerar Nintendo. New Super Mario Bros är nämligen precis så bra som jag vill minnas det gamla Super Mario Bros. Och även om allt är i princip är nytt så är igenkännelsefaktorn helt enorm. Hoppen sitter, melodin svänger och svampriket är vackrare än någonsin. Den första överraskningen får man redan på första banan i form av en jättesvamp och Mario slutar inte att växa förrän han täcker hela skärmen och krossar allt i sin väg. Stört skönt.

Underhållande svårt

Redan efter några banor är jag fast på samma sätt som jag aldrig trodde att jag mer skulle bli. Visst har jag nött spel men samtidigt varit nöjd om jag klarat banorna. Nu är jag inte nöjd med mindre än perfekt. Alla stora stjärnmynt ska samlas. På alla banor. Någonting som jag inte lyckas med men försöker tappert med.

Uppbyggnaden består av olika världar som innefattar olika banor. Nya banor låses upp genom att klara banorna och nya vägar öppnas om man samlar tillräckligt många med stjärnmynt. Det finns 8 stycken världar därav två är extremt svåra att komma till. Jag lyckades till slut men det krävdes många liv på vägen.

Även för nya spelare

Jag har redan nämnt nostalgin som en anledning att köpa det här spelet men jag tror nog att nya spelare kommer att ha minst lika kul med det här spelet som jag. Det finns nämligen en charm med det plattforms-Mario som jag tror är odödlig. Jag hoppas att Nintendo släpper några fler New spel med Mario i huvudrollen. Jag hoppas att Super Mario World blir uppdaterat på exakt samma sätt så kommer jag antagligen ha minst lika kul då som nu.

Länge leve Mario! Länge leve Nintendo!

Håller du inte med? Skriv av dig