Storslaget och skitsnyggt

Om vi struntar i det uppenbara om hur Guerrilla Game och Sony visade en trailer på E3 2005 som inte var riktigt riktig och faktiskt koncentrerar oss på spelet istället så börjar handlingen 4 månader efter att Killzone: Liberation tagit slut och den här gången är det upp till oss att invadera en planet och upp till Helghast att försvara sin. Riktigt varför vi ska invadera planeten vet jag inte riktigt men enligt spelet så är folket på Helghan en riktigt otäcka typer som förtjänar att dö. Antagligen får man veta mycket mer om storyn och om hur onda Helghast är om man spelat Killzone och Killzone: Liberation innan. Men eftersom det aldrig blev av så får man räkna med att inte riktigt hänga med i historien.

Hur som helst så börjar det riktigt maffigt. Inledningen är bland det mäktigaste jag sett i ett spel på länge och Visaris tall till Helgastarna är riktigt bra gjort. Tyvärr så lever väl inte spelet upp till sitt egna storslagna inledningen utan tappar faktiskt lite fart i början av spelet. Kontrollen fungerar inte riktigt som jag är van vid och att man siktar med R3 nedtryckt förvirrade mig en del i början. Men efter ett tag så sitter kontrollen bättre även om den aldrig kändes så där smekande klockren som riktigt bra kontroller gör.

Snyggt men mörkt

Guerrilla Game har verkligen lyckats göra ett snyggt spel. Grafiken är oftast riktigt läcker och detaljerna riktigt bra. Spelet flyter på och bara en gång under sista banan så märkte jag av att maskinen fick jobba för mycket eftersom grafiken hackade lite. Däremot så missar man ofta hur snyggt grafikmotorn målar upp omgivningen eftersom allt är så mörkt hela tiden. Visst vet jag att det ska vara mörkt för att stämningen om en ond och elak planet ska bibehållas men samtidigt så tycker jag att det är lite synd eftersom man sällan stannar upp och ser sig omkring. Killzone 2 är visserligen riktigt snyggt många gången men inte vackert utan mer smutsigt.

Historien luckras upp lite under spelandet och även om Helghast och deras Visari visar sig vara riktigt lömska typer så känns det aldrig speciellt motiverat att invadera deras planet. Jag hade hoppats på lite mer bakgrundsstory eftersom en sådan hade kunnat bli ganska speciell. Människor som utvisar andra människor från sin planet och sedan kommer dem andra tillbaka för att hämnas och det enda sättet att stoppa hämnden på är att attackera själva. Något sådant är det ju så varför inte berätta den historien ordentligt?

Bilder & Video: