Den ökände superhjälten

Jag gillar superhjältar och jag gillar att spela deras spel. Så när Infamous dök upp så tvekade jag inte många sekunder innan jag jag införskaffade det och så här i efterhand kan jag lätt säga att jag inte ångrar mig heller. Sucker Punch Productions har verkligen lyckats när det skapade den här superhjälten och det mesta har dem verkligen gjort rätt. Det enda som jag egentligen saknar tänker jag inte avslöja eftersom det skulle avslöja för mycket om hur spelet slutar men jag kan väl säga så pass mycket att jag hellre hade sett ett annat slut på den här historien än det jag upplevde. Men om själva slutet inte var så lyckat så är resten väldigt bra genomfört och även om budgeten och kunskaperna inte räcker hela vägen fram för att uppnåden bästa grafiken eller den stabilaste bilduppdateringen så grips jag med och spelar vidare.

Infamous är ett öppet sandlådespel där man får en hel stad till sitt förfogande att ta sig fram på. Huvuduppdraget är ganska linjärt men det ska det väl också vara. Tack och lov så finns det också en mängd små sidouppdrag i olika variationer där man samlar på sig erfarenhetspoäng och blir av med skurkar. För varje uppdrag som man gör så befrias ännu en del av staden från gängen som tidigare härskade där och beroende på om man väljer att vara god eller ond så så börjar stadens invånare att älska eller att hata dig. Det finns också en mäng energiföremål att samla och dessa bygger upp dina krafter så samlandet blir inte onödigt.

Det ensamma med superkrafter

Men i början har våran huvudperson det inte lätt. Cole är ett vanligt cykelbud med flickvän och en kompis som alltid finns där. Men efter att ha leverat en bomd som lyckas spränga upp stora delar av staden och dödat massor av människor (blandannat flickvännens syster) så blir livet inte speciellt lätt för Cole. Att han desutom drog på sin superkrafter utav explosionen och blev strömförande gjorde inte livet enklare. Människorna här, precis som i verkliga världen, är ytterst misstänksamma för det som är annorlunda och i början av spelet så ropas det glåpord och kastas sten efter våran huvudperson.

Det skulle vara lätt att strunta i sådana detaljer om man inte kunde påverka dem men det kan man. För man har faktiskt val hur man beter sig och beroende på om man gör goda eller onda gärningar så förändras människornas syn på dig och eftersom jag har så svårt att vara ond ens om jag vill så gjorda jag som jag försöker i verkliga livet. Nämligen försöka göra goda gärningar. Beroende på hur man beter sig så förändras ens utseende och är man god så blir ens krafter blåa och man låser upp en viss sorts krafter medans om man är ond så blir ens krafter röda och man blir en riktig fuling på många sätt. Valen mellan ond och god är ganska uppenbara och tillskillnad från Fable II så är konsekvenserna av sina handlingar rätt uppenbara hela tiden. Men man stannar upp och tänker efter och det har jag saknat i sandlådespel förut.

Högt över gatorna

Cole är en riktig klätter apa och klättra är något som man gör ofta och inte sedan Assassin's creed har klättringen fungerat så smidigt i ett spel. Ser någonting ut som man kan klättra på så kan man säkert också göra det. Och efter hand så lär man sig nya förmågor och det blir enklare att ta sig fram och det går snabbare ju mer man lär sig. Att sväva fram och att glida på elledningar blir lika naturligt som att svinga sig i ett nät eller som att sno en bil. Ens förmågor växer som sagt över spelets gång och varje förmåga känns välavvägd och genomtänkt och för varje gång man får en ny förmåga så får man också lära sig hur den ska användas på ett naturligt sätt i spelet. Nämligen nere i kloakerna där man aktiverar ström till staden och samtidigt lär sig nya saker. Smart gjort utav duktiga utvecklare.

Det här spelet är riktigt roligt och gillar man superhjältar och gillar man öppna miljör så är det här ett måste spel. Nu är det så att spelet bara finns till PlayStation 3 och har ni inte en sådan så kanske det här spelet kan få er att börja fundera på om ni inte ska införskaffa en sådan.