Bärbart blodbad

Det första spelet i serien om God of War stod aldrig högt i kurs hos mig. Jag tyckte det var alldeles för enformigt och förstod inte vad i alla andra såg storheten som det tjatade om. Därför struntade jag också i att spela God of War II och längtade heller inte efter nästa del av serien. Det var innan jag skaffade God of War: Chains of Olympus till PSP. PSP lider brist på bra spel så man får ta det som finns. God of War till formatet visade sig dock vara mycket mer än jag hade vågat hoppats på och efter att ha spelat igenom det så får jag nog också krypa till korset och bekänna en viss längtan efter God of War III.

Det visar sig helt enkelt att spelformatet som God of War är uppbyggt på passar perfekt till PSP. Eftersom kameran är fast så slipper man nödlösningar när PSP bara har en analog spak. Knapptryckandet sitter som det ska och det finns inte mycket att klaga på i själva kontrollen som spelets kan lastas för. Det små skavanker som jag ändå upplever är hårdvarans fel med osmidiga lösningar på knapp och spak placeringar.

Underbart är kort

Historien i spelet utspelar sig innan God of War och God of War II och hjälper till att knyta ihop spelens berättelser. Men eftersom det var länge sedan jag spelade ettan och helt struntade i tvåan så säger det mig väldigt lite. Däremot så får jag en viss förståelse för varför Kratos, spelets antihjälte, är så arg för hela tiden. Och lite förklaringar till varför han är så ful som han är också. Ni som inte redan visste det så är God of War ett spel som bygger på ilska, blod och egen förakt. Förut tyckte jag bara Kratos var en stor fjant och visst är det lite fjantigt fortfarande men efter att fått uppleva vissa val som han vart tvungen att göra i livet så förstår jag honom som sagt bättre.

Spelet innehåller mänger med blod. Det blir aldrig osmakligt utan hör liksom hemma i Kratos värld. I det antika Grekland med all dess mytologi så hör blod och våld hemma. Kratos är bara gudarnas verktyg och då blir det blodigt helt enkelt. Men det är snyggt gjort och även fast det är våldsamt och spelets verkligen gör skäl för sin 18 års stämpel så tycker jag aldrig att det blir överdrivet. Däremot så har spelets begåvats med (om man inte råkar springa förbi) en sexscen med två kvinnor som håller på att tillfredställa varandra. Att Kratos ska vara med är liksom självklart och här utspelar sig spelets ända egentliga onödiga scen. Att trycka knappkombinationer under sexscener har liksom aldrig funkat för mig. Det funkade inte i Fahrenheit och det funkar inte inte i God of War: Chains of Olympus.

Ett måste för PSP ägare

Det finns inte många spel som utmärker sig till PSP. Egentligen gör inte Chains of Olympus det heller. Det är nämligen precis samma sak som spelen som släpptes till PS2. Mer av allt. Men när det görs så här bra så kan man bortse från att spelet egentligen inte bjuder på något nytt. Dessutom så är spelet riktigt snyggt och precis som God of War ett och två visade upp kraften i PS2 så pressar Chains of Olympus PSP till riktigt läckra scener. Det här ger liksom hopp om framtiden och vill det sig väl så kanske både ettan och tvåan konverteras till PSP. Jag kan få hoppas det eftersom jag gjort mig av med min PS2. Som sagt, ett måste för PSP ägaren.