Jakt under afrikas sol

Spelade aldrig ettan men tvåan lyckades locka mig med ett underbart vackert Afrika. För egentligen har Far Cry 2 ingenting med ettan att göra förutom namnet. Här finns inga övernaturliga krafter, inga aliens och ingen söderhavsö heller. Här finns det savanner och ett inbördeskrig som jag är legosoldat i. Mitt uppdrag att döda Schakalen som är en vapenhandlare och som säljer vapen till båda sidorna i kriget. Under min jakt på Schakalen så finns det en hel del att göra och tydligen ger mig min jakt mig rättigheter att döda massor av människor på min väg. Om vi struntar i moralen i detta så finns det med andra ord en hel del att döda.

Spelet är öppet sandlådespel i första persons vy. Det betyder att man kan röra sig fritt över massor av områden och lösa uppdrag på bästa möjliga sätt efter eget huvud. Jag trivs till exempel riktigt bra med krypskytts gevären som man kan skaffa sig på olika sätt. Enklast är att handla vapen från en av alla lokala vapenhandlare som finns utplacerade lite här och där på kartan. Här uppdaterar man även sina vapen eller köper nya.

Åka lokaltrafik

Spelet är riktigt stort med sina 50 kvadrat kilometer att ta sig runt på. Ett minus är att man just måste ta sig runt hela tiden och även om UbiSoft Afrika är väldigt vackert så tröttnar man på att hela tiden hitta säkra vägar till sina uppdrag och alldeles för många timmar går ut på att ta sig fram och tillbaka till olika punkter. Tack och lov så finns det ju lokaltrafik men den är inte så utbyggd som jag hade önskat. Men man kan sig mellan vissa ställen även om promenerandet fortfarande kommer dominera framfarten. Visst, man kan både åka bil, båt och till och med simma för att ta sig fram men fötterna är det som används mest. För vägarna blir aldrig den där sköna körturen som man kanske hade önskat. Fienderna kommer alltid tillbaka och är i vägen. Har man otur blir man dödad ibland också.

Eller ibland och ibland. Eftersom det första som händer när man anländer till Afrika är att man åker på Malaria är man i princip döende lite hela tiden. Tack och lov så finns det mediciner att ta mot det men för att få tag på medicinen så tvingas man på att göra sidouppdrag. Sidouppdragen är, likt huvuduppdragen, ganska enformiga och det mesta går ut på att skjuta alla som är i vägen och sedan döda någon eller hämta något. Det är tur att spelet är så pass välgjort för annars hade det nog blivit riktigt enformigt efter ett tag.

Döda inte dina vänner

Under spelets gång så skaffar man sig vänner. Dem ska man inte döda om man inte måste. Som brukligt med vänner helt enkelt. Och dessa vänner är riktigt bra att ha. Dem kommer till din undsättning om du råkat illa ut och hjälper till med tips och idéer under uppdragen. Jag råkade döda en av mina vänner och det kändes riktigt dumt men så är livet och sen fick jag nya vänner så jag förlät mig själv och gick vidare.

Som sagt var så finns det mycket fiender och även om dem inte kan räknas till det smartaste fiender jag sett så håller dem ändå en ganska bra nivå. Dom tar skydd och gömmer sig eller anfaller i grupp. Skadade fiender har en viss förmåga att sitta och kvida bakom ett hörn där man tror att allt är frid och fröjd och skjuta en i ryggen. Tur då att man tål ganska mycket och dessutom har en magisk spruta som man kan hela sig själv med. Det hinns dock inte alltid och speciellt inte om man måste plocka ut en kula från benet eller armen kan det ta lång tid och fienderna är inte sena på att ta tillfället i akt och skjuta ännu mer på mig.

Inte hela vägen

Tyvärr så griper spelets historia aldrig tag riktigt i mig och även om UbiSoft ville väl så kom dom inte hela vägen. Jag bryr mig inte mycket om historien eller tar ställning i konflikten. Jag tar uppdragen och spelet flyter på men jag bryr mig egentligen aldrig. Riktigt varför det blir så vet jag inte men en liten mindre spelplan och ett snabbare sätt att förflytta sig på hade vart önskvärt. Lite mer variation i uppdragen önskar jag mig också. Även om det är kul att tända eld på gräset så att fienderna brinner upp så tröttnar man på det också.

Men kontrollen är riktigt bra och grafiken är helt underbar. Ibland går jag runt i spelvärlden och känner att jag verkligen skulle vilja vara där på riktigt. Speciellt bra blir det när det kommer en zebra framspringandes på vägen och fåglarna svävar under solen. Mer djurliv hade dock varit att önska.