Äventyret kan börja

Jag föll aldrig för Fable när det begav sig. Jag gav det heller aldrig någon ärlig chans men jag blev besviken så därför kom det sig aldrig för att jag försökte mig på att spela det på allvar. Tack och lov kan man ju spela Fable 2 utan att ha spelat första spelet även om recensenter runt omkring tycker känna igen sig. Kanske ha dem rätt. Kanske får jag ge Fable en chans igen. Peter Molyneux, skaparen bakom Fable, brukar påstå att han vill ge oss moraliska accepter på vårt handlande och i Fable 2 har han kommit en bit på vägen. Men det är inte ens goda eller onda handlingar som gör att jag faller för Fable 2 utan det enkla faktum att spelet är roligt att spela och jag känner mig välkommen hela tiden. Inte sedan Super Mario Galaxy har jag tyckt att ett spel är så här roligt.

Efter att man fått välja kön och utseende på sin karaktär så börjar ett klassiskt fantasyäventyr med hjältar, troll och ond bråd död. Peter Molyneux har försökt korsa GTA spelens frihet med The Sims och ger oss som spelare väldigt mycket makt att beblanda oss i världen som vi hamnar i. Och beroende på hur vi beblandar oss så påverkas omgivningen av oss.

Horn eller gloria

Förutom att berätta en underbar historia så låter Fable 2 oss ofta att välja hur vi ska lösa vissa uppdrag. I början av spelet ställs man till exempel för olika dilemmor om man ska hjälpa en arbetare med att döda insekter i en lager byggnad eller hjälpa en skurk att sabba i lagerbyggnaden. Belöning får man vad man än väljer men valet sätter spår i hur andra ser på dig och på hur du själv ser ut. Är man väldigt god så får man en gloria över huvudet men är man väldigt ond så får man istället horn i pannan. Inget av det här påverkar egentligen spelets handling i stort men i det små detaljerna så gör det de.

Ofta är det lätt att veta vad som är gott och vad som är ont men ibland så blir det desto svårare och man får lita på sin egna känsla över vad som är gott och vad som är ont. Att leverera ett brev från ett spöke till en levande kanske inte verkar så hemskt men konsekvenserna av det kanske blir desto hemskare.

Följeslagare

Man får också med sig en följeslagare under sin färd (om man inte gör sig av med honom vill säga) och det är i form av en liten söt och välanimerad hund. Hunden hjälper en under färden genom att hitta skatter och varna för fiender. Det går att bestraffa eller belöna hunden och under sin resa kan man också lära honom att göra olika trick. Det fungerar alldeles utmärkt och jag blir faktiskt fäst vid byrackan och skulle nog inte tycka spelet var lika charmigt utan honom.

På tal om följeslagare så kan man ganska enkelt båda gifta sig och skaffa barn under spelets gång. Med flera stycken också om man så önskar. Eftersom jag spelade som kvinna så tyckte jag att det var skönt att graviditeten bara tog en natt och inte nio månader så jag snabbt kunde vara ute och bli en antagligen ganska dålig mamma.

Arbeta

Som vanligt så kommer man ingenstans utan pengar och i Fable 2 finns det massor av olika sätt att skaffa pengar på. Det finns olika hederliga yrken där man får slita i svettiga smedjor eller liknande men man kan också stjäla sig till en förmögenhet och efter hur man en nu skaffat sig sin förmögenhet så går det utmärkt att köpa upp hur och hyra ut eller köpa upp affärer och annat och på det sättet få en växande inkomst källa. Jag tyckte just det här momentet var så kul så jag sprang och köpte upp precis allting jag hittade under spelandet och fick mig en ganska bra inkomst källa efter ett tag.

Fable 2 är ett spel som jag redan nu vet att jag kommer spela igen. Antagligen kommer jag spela igenom det på ett helt annorlunda sätt och välja helt andra saker under mina uppdrag. Jag hoppas nu verkligen att Peter Molyneux håller sitt ord när man redan nu ser en framtid för Fable 5.