Tillbaka till andra världskriget

Jag har lärt mig att uppskatta FPS på senare tid och har därför också haft en del att spela igenom. Nu senast så satte jag mina tänder i Call of Duty: World at War. Andra världskrigsspel lider vi ingen brist på men när dem är så här välregisserade och tajta som det här spelet är så är det ingenting som gör nått. Snarare är det väl så att jag tycker man skulle kunna få uppleva andra världskriget flera gånger fast kanske på lite andra sätt i framtiden.

Treyarch som ännu en gång fått äran att regissera Call of Duty gör på det hela ett bra jobb. Allt förarbete är ju redan gjort av Infinity Ward med spelmotorn som de använda till Call of Duty: Modern Warfare och det är ingen dålig spelmotor det inte. Grafiken är skitläcker och effekterna riktigt exploderar i öronen på mig. Speciellt några banor när man spelar som amerikans soldat i kriget mot Japan är riktigt svettiga och det krävs en del nerver och tålamod för att ta sig förbi. Japanerna hade nämligen en viss förmåga att gräva ned sig och överraska och överraskad blir man många gånger. Bästa scenen är ett bakhåll där någon sorts blixt slår ner och bländar mig och mina kamrater och jag hör skottlossning från alla håll.

Rysslands väg mot seger

Även om banorna man spelar som amerikan är välgjorda och vackra att se på så är det med den ryska truppen som hjärtat dunkar lite extra för. Det är en blodig hämnd som ryssarna lovar tysken efter att ha försökt ockupera moderlandet. Det här banorna är inte alls lika vackra som det andra banorna men det är likväl välgjorda och snygga. Grå sönderbombade städer har nämligen en förmåga att inte vara speciellt vackert.

Att det är så stor kontrast i vilken arme och personer man känner för så hade man för min del gärna kunnat skippa delen med amerikanerna även om det hade betytt att spelet hade vart tvungen att byta titel. Sen så vill väl massor av spelare ha med amerikansk hjältemod i varje spel som handlar om andra världskriget även om jag gärna hade sett det ur en annan vinkel. Kanske skulle genren må bra av att man fick spela som en ung tysk soldat som bara kämpar för att överleva och inte alls är speciellt ond nazist utan bara haft oturen att födas i fel land?

En väg för att vandra

Det enda som egentligen är till nackdel för spelet måste väl vara det begränsade banorna. Det är väldigt mycket att gå från en punkt till en annan punkt och även om det är snyggt så hade det kunnat vara lite motiverat med någon annan alternativ väg någon gång ibland. Behöver inte ha öppna landskap direkt men lite valfrihet skadar inte. Fast det som störde mig mest var att jag fastnade några gånger. Rent grafiskt alltså. Att jag råkade hamna bakom en gubbe som vägrade flytta på sig och det gick inte att hoppa över eller att gå runt. Det slutade med att jag kastade en handgranat för att få honom att flytta på sig och det gjorde han. Men han dog också så det var bara att börja om.

Online läget är faktiskt riktigt kul den här gången också. Det mesta är sig likt från Modern Warfare men nu kan man också spela storyn tillsammans med vännerna online. Ett uppskattat inslag som gärna får putsas lite på. Sen är det kul med nazistzombies också. Det finns massor att göra online så bara för att spelet är slut så behöver det inte betyda att man behöver sluta spela.

Call of Duty är en riktigt bra spelserie och för min del får man gärna göra lite fler spel om andra världskriget även om en uppföljare till Modern Warfare också är efterlängtad.

Bilder & Video: