Kompaniet som alltid hamnar i trubbel

För det första. Jag är ytterst ovan att spela så kallade FPS-spel. Det har inte hänt på många år eftersom jag oftast tycker att en kontroll till en konsol inte riktigt klarar av det lika bra som tangentbord och mus gör. Jag spelar inte PC-spel alls. Det var länge sedan jag orkade bry mig om att fiffla med grafikkort och förnya datorn hela tiden. Det är enklare att spela på konsol på så många sätt. Med det sagt så tror jag att ni förstår varför jag inte spelat så många FPS spel. Nu känns det som det kommer bli ändring på det. Jag har nämligen, tack vare Battlefield: Bad Company, börjat spela igen och denna gången faktiskt till konsol. Och hör och häpnad. Jag tycker faktiskt det fungerar ganska bra. Antagligen är det spelen som är med handkontrollanpassade och inte jag som blivit så mycket duktigare men det känns verkligen annorlunda än mot förut.

Bad Company är faktiskt ett riktigt roligt spel. Jag vet att det skrivit en hel del om Dice och hur duktiga dem är på onlinespel och visst är Bad Company underhållande online. Jag tycker däremot att själva singelspelläget är spelets stora behållning. Det är en underhållande historia om B-kompaniet som är armens busungar så att säga. Självklart får dom massor av farliga uppdrag och självklart hamnar dom i trubbel. Konstigt skulle vara annars. Och i och med att spelet drivs framåt av välgjorda mellansekvenser så börjar jag tycka om spelets karaktärer riktigt mycket. Det är sköna snubbar som jag har hamnat tillsammans med även om dem inte alltid är så hjälpsamma i strid.

Blow it all away!

Det som Dice skröt mest om när det här spelet kom var att miljöerna var väldigt förstörbara. Och det är dem. Jag tycker saker sprängs omkring mig hela tiden och aldrig är man säker någonstans för det man trodde var ett stabilt skydd lyckas fienderna spränga bort med en handgranat eller två. Fast samma sak gäller ju dem. Dom är inte heller säkra någonstans och när jag om mina polare kommer farande i en stor pansarvagn så lovar jag att både betong och trä flyger all världs kos. Det är riktigt skoj. Däremot är inte allt förstörbart och vissa delar av hus klarar sig alltid oavsett hur mycket jag spränger dem. En mindre bisak men det känns lite konstigt när det mesta andra försvinner i rök hur lätt som helst.

Däremot så har fienderna alltid övertaget mot mig och mina polare. Dem är nämligen grymt skarpsynta och har någon sorts sinne för att upptäcka smygande fiender vart vi än befinner oss. Det är faktiskt helt omöjligt att smyga sig på fienderna och det känns lite orättvist eftersom jag själv inte har speciellt bra koll på vart dem befinner sig. Har försäg en liten karta med röda pricka som markerar vart fienderna befinner sig men hux flux så dyker det upp nya prickar mitt på kartan på ställen där fienderna redan var döda. Mystiskt sådant där men det också en liten bisak.

Riktigt snyggt

Det mesta med det här spelet är bra. Visst, det är förutbestämda vägar man ska gå och ibland känns spelet ganska krävande när man ska slåss med 3 eller 4 pansarvagnar på rad och det enda man har att åka i är en golfbil. Annars tycker jag att spelet är välbalanserat mellan uppdrag och sparpunkter och det känns nästan aldrig omöjligt att komma vidare. Det är liksom kul att försöka igen. En sak som skiljer spelet från många andra FPS spel idag är att man inte självhelas utan måste ta fram en spruta och hela sig själv. Liten skillnad i det stora hela kan tyckas men eftersom man ska ned med vapen, fram med spruta hela sig medan man får en kanonkula i huvudet, vänta på att man kan hela sig igen och samtidigt springa och ta skydd så blir det lite skillnad. Dör gör man ofta. Hela sig gör man ännu oftare.

Som jag sa, det mesta med det här spelet är bra. Kontrollen är välanpassad till konsol och tar kort tid att lära sig. Grafiken är riktigt läcker och ljudeffekter och musikval är helt underbart. Det som slog mig under spelandet är hur frånvaron av musik ändå inte saknades men att musiken blev så pass mycket mer effekt full när den väl användes. Ni förstår säkert var jag menar. Det här är ett bra spel helt enkelt och inte bara för onlineläget. Storydelen tycker jag är bäst och det ska Dice verkligen ha beröm för.