Demokrati, till varje pris?
Demokrati bygger på att varje individ som har rösträtt har en röst. En människa en röst. Rösträtt får man efter att man fyllt 18 år.
Alla som är över 18 år får alltså rösta i Sverige och det är ingen rätt som man kan förbruka utan rösträtten är, enligt svensk grundlag, en av det viktigaste delarna av våra mänskliga rättigheter. Vissa partier, och kanske då främst deras ungdomsförbund, vill sänka rösträtten till 16 år medan andra mumlar i det tysta om att höja den till 20. Idag är det dock inte politisk korrekt att ens mumla om att ta bort rösträtten för vissa grupper av människor men det finns det säkert dom som vill också.
Sverige har, enligt FN, ett av det mest utvecklade demokratiska system i världen. Det flesta länder har dock brist på demokrati som vi kallar den.
I andra länder så kan man förlora sin rösträtt. I USA är det upp till staterna själva att bestämma vilka som ska ha rösträtt eller inte. I 47 stater, samt i huvudstaden Washington, fråntas alla som avtjänar fängelsestraff sin rösträtt. Ett stort antal av dessa stater berövar även frigivna rösträtten, och i 13 stater berövas dömda rösträtten för all framtid.
Det här påverkar i högsta grad demokratin och vilka grupper som politikerna vänder sig till. Svarta frågor får väldigt lite utrymme i debatten och kanske har vi förklaringen här. Eftersom det är fler svarta än vita människor som begår brott i USA så blev konsekvensen av detta att en stor del av den svarta befolkningen inte fick rösta. Totalt saknar 4,2 miljoner amerikaner rösträtt varav en tredjedel är svarta män, vilket motsvarar ca 13 % av alla svarta män i USA. (Siffrorna är från 2000.)
Det ska påpekas att väldigt många människor idag pratar om frihet, men frihet är inte detsamma som demokrati.
Sverige var inte först att införa allmän rösträtt och valet 1921 var det första val som både män och kvinnor fick rösta i på samma villkor. Det dröjde dock till 1945 innan rösträtten utsträcktes till att de som levde på fattigvård (dåtidens socialbidrag) eller som befann sig i personligt konkurstillstånd fick rösträtt i allmänna val. Men även om Sverige inte var först (Finland var först med kvinnlig rösträtt 1909 i Europa men vissa delstater i USA hade infört allmän rösträtt för kvinnor mycket tidigare (delstaterna Wyoming och Utah fick kvinnor rösträtt 1869 och 1870.) så var vi heller inte sist. Däremot, så får tydligen vissa länder kalla sig demokratiska trots att kvinnor saknar rösträtt. Det sista landet i Europa som införde rösträtt för kvinnor var Schweiz. Det skedde i riksdagsvalet 1971 och det skulle dröja ända tills 1990 innan kvinnor fick rösta i lokalvalen.
En fråga som kan ställas i största eftertanke är hur stark en demokrati ska få vara och om man ska få ha en röst i varje fråga som tänkas kan. I Sverige är det tack och lov inte så många som förespråkar dödsstraff men i staterna är det upp till var stat själv att bestämma om dödstraffets vara eller icke vara. Fler stater väljer bort dödstraffet just nu men bara för att det är bortröstat betyder det inte att det kan röstas tillbaka. Samma sak med en annan fråga som står mig nära om hjärtat är rätten till abort, något som också staterna själva får bestämma men som är lagligt via grundlagen i USA. (kolla upp vart man nyligen totalförbjöd abort, även om kvinnans liv var i fara), så är det fler och fler som förespråkar förbud mot abort.
Den frågeställning som jag försöker få fram här är alltså om demokratin ska få bestämma över vad vi ser som mänskliga rättigheter. Ska vi via demokratiska beslut kunna bestämma över liv och död? Men om man fråntar väljarna ett visst ansvar, hur långt är det då tills man även fråntar oss ansvaret över någon annan fråga som kanske kan kännas obekväm för makten att låta oss bestämma över.
Om staten beslutar att vi inte får ha rösträtt i vilka frågor, vilka är det då som ska bestämma vilka frågor som vi ska ha makten över? Om vi börjar gnaga på våran demokratiska rätt om vad vi får rösta på, så kanske steget inte är speciellt långt till att inskränka på våra rösträttigheter i huvudtaget. Kanske är steget inte så långt till en enpartistat om vi väl börjar gnaga på demokratin.
Grundläggande för en västerländsk demokrati:
· Allmän och lika rösträtt
· Fria och hemliga val
· Yttrandefrihet
· Rörelsefrihet
· Religionsfrihet
· Åsiktsfrihet
· Pressfrihet
· Rättsskydd
Europakonventionen, av den 4 november 1950. Sverige ratificerade 3/9 1953.
· Skyldighet för staten respekterar och följer de mänskliga rättigheterna (art 1).
· Rätt till liv (artikel 2).
· Förbud mot tortyr (artikel 3).
· Förbud mot slaveri och tvångsarbete (artikel 4).
· Rätt till frihet och säkerhet (artikel 5). Sverige har 1 fällning i domstolen.
· Rätt till en rättvis rättegång (artikel 6). Sverige har 21 fällningar i domstolen.
· Inget straff utan lag (artikel 7).
· Rätt till skydd för privat- och familjeliv (artikel 8). Sverige har 4 fällningar i domstolen.
· Tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet (artikel 9).
· Yttrandefrihet (artikel 10).
· Frihet att delta i sammankomster och föreningsfrihet (artikel 11).
· Rätt att ingå äktenskap (artikel 12).
· Rätt till ett effektivt rättsmedel (artikel 13). Sverige har 1 fällning i domstolen.
· Förbud mot diskriminering (artikel 14). Sverige har 1 fällning.
Tilläggsprotokoll 1, av den 20 mars 1952. Sverige ratificerade 18 maj 1954.
· Skydd för egendom (art 1). Sverige har 4 fällningar i domstolen.
· Rätt till undervisning (art 2)
· Rätt till fria val (art 3)
Tilläggsprotokoll 4, av den 16 september 1963. Sverige ratificerade 2 maj 1968
· Förbud mot frihetsberövande på grund av skuldförbindelse (tilläggsprotokoll 4, artikel 1)
· Rätt att fritt röra sig (tilläggsprotokoll 4, artikel 2)
· Förbud mot utvisning av medborgare (tilläggsprotokoll 4, artikel 3)
· Förbud mot kollektiv utvisning av utlänningar (tilläggsprotokoll 4, artikel 4)
Tilläggsprotokoll 6, av den 28 april 1983. Sverige ratificerade 1 mars 1985
· Förbud mot dödsstraff i fredstid, men inte i krig (tilläggsprotokoll 6, artikel 1 och 2)
Tilläggsprotokoll 7, av den 22 november 1984. Sverige ratificerade 1 november 1988.
· Rättssäkerhetsgaratier vid utvisning av utlänningar (tilläggsprotokoll 7, artikel 1)
· Rätt att överklaga brottmål (tilläggsprotokoll 7, artikel 2)
· Gottgörelse vid felaktig dom (tilläggsprotokoll 7, artikel 3)
· Rätt att inte bli lagförd eller straffad två gånger (tilläggsprotokoll 7, artikel 4)
· Likställdhet mellan makar (tilläggsprotokoll 7, artikel 5)
Tilläggsprotokoll 13, av den 3 maj 2002. Sverige ratificerade 1/8 2003
· Totalt förbud mot dödsstraff. (tilläggsprotokoll 13, artikel 1).
I Sverige så ska makten utgå från folket (eller medborgarna som högerpartier säger) och det är alltså folket som ska bestämma. Ibland hamnar dock kapitalet och folket i konflikt. Piratkopiering är en sådan fråga där det endast finns ett riksdagsparti som är för (MP) (även ung vänster är för men inte vänsterpartiet). Den stora majoritet av folket är för piratkopiering men går i konflikt med rätten att äga, alltså, skyddet för egendom. Då utgår längre inte makten från folket utan från egendomen.
För att skapa en ny grundlag eller att ändra en grundlag krävs två stycken likvärdiga beslut, ett vilande och ett slutgiltigt, av riksdagen och att det mellan besluten har hållits allmänna val. Ett sådant beslut på senare tid är förlängningen av mandatperioden från 3 till 4 år.
Ett stort problem med några av våra demokratiska rättigheter är kanske att dom tas för självklara. Vi fostras med rösträtt och med olika partier som fiskar efter våra röster, men som inte behandlar frågor som vi genom demokratiska val redan har drivit igenom. Föreningsrätten är en sådan rättighet som det flesta idag tar för given men som är en av det viktigaste rättigheter vi har om vi ska kunna använda oss av våran rätt att rösta och våran rätt att vara med i parti, fackförening etc. Nu gnags det i kanterna på våran föreningsrätt utan att gemeneman springer ut på gatorna och protesterar. Kanske rätten att ha sjukersättning högre än 75% via försäkringar kanske inte är den största frågan men det är något som vi åtminstone har fått bestämma själva. Nu vill regeringen ta ifrån oss det beslutet och inskränker helt enkelt på vad jag får och inte får vara med i. Den obligatoriska A-kassan är också ett sådant gnag på föreningsrätten, men så länge inte folket säger ifrån så är den demokratiskt valdra regeringen fri att göra sådana här förändringar. Men om vi tittar tillbaka på Europakonvenstionen så står det klart och tydligt ”Frihet att delta i sammankomster och föreningsfrihet (artikel 11)”. Hur kan påtvingad A-kassa vara förenligt med den paragrafen? Eller är det jag som tolkar demokratins skydd på fel sätt?
Demokratins största hot är kanske just demokrati?
Övervakning och demokrati
Det finns ju som sagt några sorters hot mot demokratin och vi har redan pratat om, olika partier som vill förminska våran makt och inskränka på våra demokratiska rättigheter. Några andra hot mot demokratin skulle jag vilja påstå är; rädsla och brist på tillit.
Vi ser allt fler övervakningskameror som övervakar oss och kontrollerar vad vi gör. Varje gång vi betalar med kort så registreras det vart man har handlat. Om staten vill så kan staten alltså kontrollera exakt vad vi gör hela tiden. Orwells framtidsroman
1984 känns ännu inte riktigt aktuell men tekniken finns och känslorna verkar också finnas. En annan aktuell framtidscenarie som påminner en del om 1984 är actionfilmen ”V för vendetta”. Där människor skräms av sina egna regering till att välja bort sina demokratiska rättigheter, en efter en. Mycket sevärd och tänkvärd film.
Vi anklagar människor för terrorism och spärrar deras personliga tillgångar och tar ifrån dem deras mänskliga rättigheter genom att låta dem sitta inspärrade utan att ens få veta vilket brott dom är anklagade för. Patriot Act gäller tack och lov inte i Sverige men i USA är den högst aktuell. Patriot Act är en lag som trädde ikraft efter 11 september 2001. I korthet ger lagen polis och åklagarmyndigheter rätt att övervaka och gripa personer som misstänks ha samröre med någon terroristorganisation, utan att personerna behöver vara misstänkta för någonting. Polisen har alltså rätt att syssla med telefonavlyssning, e-post, sjukjournaler, kontoutdrag medmera. Det är dessutom ett brott om man inte anmäler någon som man kan misstänka vara terrorist till FBI. Flera tusen människor har gripits utav polisen utan att få veta vad dom är misstänkta för. Lagen ger även rätt till CIA att mörda människor i andra länder. I Sverige har vi utvisat människor efter påtryckningar av USA och spärrat andra människors tillgångar.
Vi har sysslat med åsiktsregistrering, vi kommer att börja avlyssna telefon och mailtrafik för människor som inte är misstänkta för brott. Staten litar helt enkelt inte på sina medborgare och steget från att staten inte litar på sina medborgare till att folket alltid utgår från folket är ganska långt ifrån varandra. Kan staten/regeringen syssla med övervakning av människor som inte är misstänkta för något brott och fortfarande kalla sig för demokratiska? Eller är det så att vi faktiskt skyddar demokratin genom att skydda oss mot brottslingar och terrorister. Vilka bestämmer vem eller vilka som är terrorister?
Majoritetsdiktatur eller majoritetens diktatur är ett begrepp som ibland används för att påminna om att man i en demokrati i allmänhet har möjlighet att fatta beslut utgående ifrån 50% +1 röst. Att man kan fatta beslut med denna typ av enkel majoritet betyder att nästan hälften kan vara emot ett beslut.
För att motverka de grövsta avarterna av beslut så har man ofta genom en grundlag infört begränsningar i vad som kan beslutas med enkel majoritet.
Inom många olika förbund finns något som kallas för Vetorätt. (Veto betyder på latin ”jag förbjuder”). Inom FN så finns det fem länder som har Vetorätt. Det är ständiga medlemmar av FN:s säkerhetsråd (USA, Ryssland, Storbritannien, Kina och Frankrike) och har därmed ensidig rätt att stoppa beslut. Det finns förslag på att utöka länder med vetorätt men det verkart ligga långt in i framtiden. Det land som är flitigast att använda sin vetorätt idag är USA.
Kanske ska kommas ihåg att tankegången att människan kan förändra sin egna livsituation uppkom först på 1700 talet. Innan dess hade man den filosofiska föreställningen att våran tillvaro var som den var och att det inte gick att förändra. När man sedan kom på att livets lott inte var given så började människor tänka på att förändra sina liv. Att börja kämpa för att få det bättre. Idag känns det som om vi är tillbaka lite på hur vi hade det förut. Makten över våra liv har flyttats från oss själva till någon annan och massor av människor tror idag att dom inte har någon möjlighet att förändra. Partierna är för lika varandra och det är ändå ingen som lyssnar på just mig. Det finns massor av människor som tar till enkla lösningar på svåra problem och skyller ifrån sig och mest sysslar med att klaga på ”dom andra”. Tror man inte att man kan påverka så försöker man heller inte påverka och försöker man inte påverka så går man heller inte och röstar, och röstar man så röstar man på något litet missnöjes parti vars viktigaste fråga är att skylla ifrån sig.
4%: ett skydd för demokratin?
I Sverige väljer vi riksdag vad fjärde år. Den tredje söndagen i september går en stor majoritet av Sveriges befolkning iväg till valurnorna för att rösta på vilket parti dom vill. Vi röstar anonymt och det enda som syns om hur man röstat är statistiken som valmyndigheterna för. Vi röstar i tre stycken val. Riksdagsvalet, landstingsvalet och kommunalvalet. Detta för att få ett så stort valdeltagande som möjligt i samtliga val.
I Riksdagen krävs det för ett parti att ta sig över 4% av väljarnas röster för att få en av det 349 platser som utgör riksdagen. Hamnar ett parti under 4% hamnar det partiet också utanför riksdagen. Det finns dock ett undantag och det är om ett parti som hamnar under 4% skulle få mer än 12 % av rösterna i en valkrets så kan det helt enkelt få del av valkretsens fasta mandat. Hittills har det aldrig inträffat.
Regeln angående 4% gränsen togs av Sveriges riksdag 1968. Man kanske kan anta att det 1968 fanns vissa politiska vänster strömningar i landet som dåvarande regering ville skydda sig emot. Det var ändå en tid då våran dåvarande utbildningsminister Olof Palme demonstrerade emot vietnamn kriget och då USA tog hem sin ambassadör på grund av just detta.
Om man skulle jämföra Sveriges riksdag jämtemot Italien så finns det en markanta skillnader. Medan Sverige har haft en demokratisk och parlamentarisk utveckling under lång tid så har demokratin hunnits avskaffats (1920, Benito Mussolini) och återinfördes 1948. 1946 avskaffade Italien monarkin via en folkomröstning. 1990 inträffade en stor politisk kris och korruptionshärva vilket fick till följd att man genomförde stora förändringar i 1948 år författning för att skapa en stabil majoritet. Om man lyckades göra parlamentet mer stabilt är ju upp till diskunion eftersom små partier som har 1% av rösterna kan fälla en regering. Och när man ändå håller på och tänker på Italien så kommer man ju osökt in på Berlusconi och hans sätt att hantera italien via att själv äga det största mediekoncernerna och alltså kunna styra helt och hållet hur mediabilden skulle se ut.
”Demokrati vill vi ju ha och därför är ju politik en nödvändighet. Politik handlar för mig om att upphöja privata frågor till en högre nivå där vi ser att vi är många som har likartade gemensamma behov. I dagens samhälle görs allt fler frågor till privata frågor. Det finns inget ”vi” längre. Var och en ska sköta sitt. På så sätt sätts politiken på undantag och demokratin urholkas. Istället blir det marknadskrafterna som bestämmer dagordningen. Därför vill jag vara med och skapa politik igen. Skapa ett ”vi”. Valet bör handla om vilken politik som ska föras. Inte bara om vilka som ska föra den, som nu tycks vara fallet. Jag är mot borgerlig politik oavsett vilket parti som för den.”
Ronny Eriksson
/Niklas 20080309
