Sin City

Hyllad av många och hatad av minst lika många. En film som jag inte brytt mig mycket om eftersom risken att jag skulle bli besviken kändes alldeles för stor. En film som jag vill tycka om eftersom den faktiskt är riktigt snygg och välgjord på många sätt. Men en film, som jag efter att ha sett den, faktiskt fortfarande inte bryr mig skärkilt mycket om. Ganska meningslös på många sätt och inte lyckades den beröra mig heller. Faktiskt så känner jag nästan att min likgiltighet inför den här filmen är större nu än innan jag såg den. Utan att varken hata eller att älska den. Den var mest tråkig faktiskt.

Men den har sina poäng och den visuella stilen är en av dem. Det är oftast riktigt snyggt och stämning skapande. Men jag kan inte med att varje vuxen karl i hela filmen har en viskande roslig röst som ska berätta sin egna osannolika historia. För osannolika historier finns det gått om och det handlar om sex, våld och korruption rakt igenom hela filmen och det få glimtar av kärlek som dyker upp är tydligen inte helt normal den heller.

Överspelat

Filmen berättar olika människors öden som hänger löst ihop via den staden som dom råkar bo i. Det är ganska fristående berättelser och kan väl räknas på tre. Tre berättelser i den här stilen är alldeles för mycket och filmer är också 2 timmar lång. Vilket känns överdrivet när det hade räckt med en halvtimme.

Lika snygg som filmen är lika mycket kända skådespelare har rollistan begåvats med. Det är därför konstigt att inte en enda av karaktärerna känns speciellt äkta vara. Nu har jag försäg inte läst serien som filmen bygger på. Men jag får ingen känsla av äkthet. Inte förrän i slutet när den första historien avslutas så börjar jag faktiskt bry mig lite om karaktären Hartigan, som spelas av ingen mindre än Bruce Willis. Här hoppas jag verkligen att det bör sluta väl med tanke på hur många människor som satt livet hittills under berättandets gång. Men det flesta skådespelarna känns överspelande och det verkar inte ens på vissa av dem att dom tycker det är kul att spela över. Ännu en dag på jobbet antar jag.

Film Noir Jag hade hoppats på en film mer lik The Crow eller V för Vendetta men istället fick jag en Film Noir film som ploppade upp massor av färgklickar här och där. Färger som kanske kunde ha vart snygga men som ofta fick filmen att se billig och amatörmässig ut. Hade det vart mindre färg hade bildspråket också vart vackrare. För det finns höjdpunkter som gör att filmen ändå får betraktas som snygg. En riktigt snygg effekt är när människorna blir vita siluetter i vissa scener. Annars känns det nästan som om själva stilen har gjort det lättare för Robert Rodriguez att regissera filmen eftersom han antagligen inte krävt samma inlevelse av skådespelarna som han annars kanske hade gjort. Men med tanke på Robert Rodriguez filmhistoria så är väl seriöst skådespelande kanske inte hög prioriterad utan snarare filmens effekter och stil.

Håller du inte med? Skriv av dig