The Musketeer

Det finns verkligen en hel djungel med filmer som inte är speciellt bra men ändå sevärda. I den klassen brukar jag klassa actionfilmer som man inte behöver tänka så mycket eftersom filmen i säg mest använder storyn för att göra just action.

The Musketeers är ett riktigt klass exempel där man helt enkelt tagit en story som ursäkt för att göra en actionrulle. Att det automatiskt blir en hel del svärdfäktande och hästridning måste ju setts som en bonus för Peter Hyams som står för regin.

Stundtals mycket snyggt

Historien om det tre musketörerna känner nog alla till och det flesta har i alla fall sett någon film behandlar ämnet. Jag hade inte tänkt gå speciellt djupt in i storyn då filmen inte heller bryr sig om den. Storyn är hur som helst en ganska trasslig variant och även om man försöker så hänger man inte med i svängarna och svängarna i säg är inte heller helt logiska. För varför ska drottningen helt plösligt sticka och hälsa på en bekant och intrigerna som kommer ut ur detta känns så påklistrade som bara den.

Men som jag redan tjatat om så är det action som gör filmen och det finns en hel del action i filmen och det känns verkligen som Hong Kong-action och B-filmen har mött varandra och att det här är resultatet. Stundtals är det faktiskt riktigt välgjorda actionscener och slutstriden mellan Febre och D'Artagnan är riktigt spännande och snyggt gjord. Tyvärr finns det också en hel del scener som är så dåligt gjorda och där man verkligen ser att det är trickfilmat att det nästa blir komiskt.

Överagerande

Filmens stora skådespelarnamn är Tim Roth som vanligtvis brukar kunna spela sina smått psykopatiska roller med stor behållning överspelar tyvärr och försöker med varje min se ond och galen ut. Ibland lyckas han och ibland ser det mest tråkigt ut. En som inte spelar över och knappt rör på ansiktet är Stephen Rea (Fever Pitch, Interview With the Vampire) som spelar den ondskefulla Cardinal Richelieu.

Det andra rollerna är ganska intetsägande och gör väl det dom ska Mena Suvari som Francesca, ser söt ut och eftersom det antagligen var så det skulle vara så gör hon det bra.

En stunds underhållning

Vissa stunder sitter man och skrattar. Ibland för att det faktiskt är en hel del lyckade skämt men även lika ofta för att aktörerna verkligen agerar som i en riktig B-film. I slutet av filmen när musketörerna rider mot slottet så viftar dom med sina svärd och jag kan verkligen se Peter Hyams framför mig där han grubblade på hur han skulle få alla dessa människor att se agerande ut och lösningen var kanske inte den bästa.

Vill du bara ha en lite trevlig intetsägande action så är den här filmen lika bra som någon. Eftersom man inte behöver bry sig och eftersom ingen som man har någon som helst relation till i filmen, förutom skurken, dör så känns det hela ganska bekvämt. Men det är så det ska vara i sådana här filmer.