Kingdom of Heaven
Låga förväntningar. Bror min har nämligen sagt att den här filmen är riktigt dålig och helt fel brukar han ju inte ha. Ibland händer det dock att han har fel och i det här fallet var det grovt. Kingdom of Heaven är långt ifrån dåligt. Det är riktigt bra.
Visst är det ganska typiskt på många sätt. Vissa saker känns igen alldeles för väl. Roliga biroller. Allvarsamma män. Onda och galna dumhuvuden. Men om historien berättar det så för oss så är det kanske så. Tack och lov är det här i alla fall inte en film som hänger ut dom onda som några “dem andra”. Utan det onda människorna finns hos det egna leden. Och goda människor finns på båda sidor.
Orlandos bästa
Orlando Bloom brukar mest bara bildskön och i det filmer jag sett honom i hittills har han presterar ganska färglöst. I Sagan om ringen-filmerna var han mest snygg och kunde springa på snö och bredvid Johnny Depp i Pirates of the Carribean så var han färglös. I den här rollen som Balian, en man som nyligen minst sin fru och följer med sin far mot Jerusalem, spelar han riktigt bra. Jag tycker det är det bästa jag sett honom i hitintills och det lovar gott för framtiden.
Balian följer alltså med sin far som han knappt känner. Fadern blir däremot dåligt sårad och lämnar efter sig ett tungt ansvar över Jerusalem, freden och den spetälske kungen. Det råder nämligen vapenvila och fred mellan Saladins arméer, men freden är bräcklig och tronarvingen efter kungen vill inget annat än ha krig.
Storslaget
Filmen är storslagen. Det finns en hel del underbara scener som Ridley Scott verkligen har fått till. Det finns väl en viss känsla av överdrift i skådespelandet då och då men på det stora hela är det mycket välspelat. Det här är en del av våran historia som vi inte kan vara så stolta över och visst känner man igen mycket av handlingen från den andra boken i Arn-serien.
Härligt är i alla fall att Ridley Scott inte framställt araberna som onda och dumma i huvudet och det känns som ett viktigt politiskt ställningstagande att faktiskt ha det onda människorna i det egna leden.
Förlåt brorsan. Den här gången tyckte jag verkligen att du hade fel.
|