DOA: Dead Or Alive

DOA: Dead or alive är inte vilken film som helst, det är nämligen en film som baseras på ett TV-spel. Och inte vilket TV-spel som helst heller för den delen. Nej, Dead or Alive är TV-spelens svar lättklädda tjejer som brottas i gyttja. I spelen kan man styra massor av olika karaktärer, den ena lättkläddare än den andra. Det fungerar eftersom man av någon anledning har ganska stort överseende med dålig smak i TV-spel.

Riktigt samma överseende kan jag tyvärr inte känna när man fört över spelet till film men det fungerar faktiskt bättre än vad många andra film av spel försök har gjort tidigare. Det närmaste känns väl som Mortel Kombat och Street Fighter men båda dessa filmer var riktigt dåliga.

Lättklädd fighting

Precis som spelet så består karaktärerna av snygga tjejer och olika varianter av killar och en gubbe. Undantages en och en annan kille som är lite för stor för att det ska se normalt ut. Snygga tjejer är det hur som helst och en hel del slagsmål är det också. Det är nämligen så att DOA är en tävling där dom bästa i sin kampart ställs emot varandra och vinnaren ska få ett pris på tio miljarder dollar. Alla verkar tro att det är lättförtjänta pengar och åker glatt till den lilla ön där turnén ska hållas. Vad dom inte vet är att det är en ondskefull herre som håller i tävlingen och samtidigt som fighterna pågår så försöker han skapa något slags supersoldater med modern teknologi baserad på kämparna.

Historien är lika fjantig som den låter men det är inte på grund av detta som filmen faktiskt ändå duger trots alls. För säga vad man vill om karaktärerna och storyn. Filmen är trots allt ganska snygg. Det finns mycket fighter som känns komma från vilken Hong Kong film som helst och även en del influenser från Matrix filmandet har smittat filmen. Det är också filmens behållning som annars hade sett ut som ett TV-spel men som man inte kunnat spela. Hur kul låter det?

B-skådisar

Filmen består självklart av en mängd olika begåvande B-skådisar som gör sitt bästa för att agera trovärdigt men ändå misslyckas. Nu kanske det försäg inte enbart är skådisarna fel att dom ser så malplacerade ut utan en viss skuld ska nog även läggas på regissören som verkar vara mer intresserad av att filma snygga rumpor än att se sina skådespelare agera. Resultatet blir därefter också.

Men det finns en del behållningar i filmen och precis som i spelet så är Tinas pappa också en kämpe och stridscenen mellan dotter och far är faktiskt riktigt rolig.

Det finns en hel del bättre filmen än det här men jag tycker nog ändå att man kan se den här utan att skämmas. Den fyller sin funktion som actionfilm. Jag trodde den skulle vara mycket sämre.

Håller du inte med? Skriv av dig