Det levande slottet

När man erkänner att sagor är till för att göras saker som inte är realistiska och låta händelser inträffa som inte är normala eller ens tänkbara så vet man att den här sagan är fantasifull. Hayao Miyazaki fortsätter efter sin befriande Spirited away men samma berättar glöd och fantasifulla berättarstil. Tecknat är till för att befria fantasin och det lyckas Miyazaki riktigt väl med. Hela filmen är väldigt vacker och det formligen sprudlar av färger. Många gånger är bildspråket så talande och surrealistiskt att självaste Dali skulle vart avundsjuk.

Tyvärr når Miyazaki inte hela vägen fram till sin egna måttstock Spirited away, som försäg väldigt många kommer att ha svårt att överträffa, men han når en bra bit på vägen och det räcker väldigt, väldigt långt.

Krig och död

Det finns en antikrigs ton i den här filmen som ändå inte ger någon den direkta skulden. Och det är väl här som filmen har sina mest verklighetstrogna stunder när dom lyckas att låta bli att göra någon till syndabock. Kriget finns där och kriget är ont men människorna är inte onda. Och den realismen behövs också. Men det är ändå all fantasi som gör att jag kommer att vilja se om den här filmen igen. Häxor, trollkarlar, magi, demoner och ett vandrande ruckel (slottet) gör filmen till en fest för min egna fantasi.

Svenska röster

Tyvärr så hittade vi ingen föreställning med original språket men det svenska röstskådespelarna hade gjort en helt ok jobb. Fast det måste ju erkännas att det kändes lite konstigt att höra Johan Ulveson som elddemonen Calcifer.

Låt er inte skrämmas av att den här är en tecknad film. Den är ett måste för både unga som gamla att se ändå. För all tecknad är inte för barn. Den här filmen vänder sig mycket till äldre med budskap om att hitta sig själv, om att vara nöjd med den man är. Att våga älska andra fast dom har brister och att våga förlåta. Det är saker som vi hela tiden måste komma ihåg hela livet. Och även om jag tycker Spirited away är bättre så är den här helt klart ett måste i höstmörkret. Nu tror jag att jag ska plocka fram Spirited away igen dock och se den en gång till.

Håller du inte med? Skriv av dig