Borkmanns punkt

Jag har redan recenserat en av Håkan Nessers underbara böcker om poliserna i Maardam som ligger någonstans i Europa och den förra filmen var helt ok men den här är bättre.

Egentligen kommer nog den här filmen före i ordning om man skall vara noga eftersom filmen börjar precis när Van Veeteren ska gå i pension och börja umgås med sin son Erich som han inte har någon speciellt bra kontakt med men den relationen hamnar självklart i bakgrunden men är nog ett måste i filmen (för i boken minns jag den inte) eftersom deras relation får ett drastiskt slut i en annan film.

Otäcka mord

Det börjar med mord som så ofta förut i deckare och ett ovanligt brutalt sådant. En kropp hittas i sin säng, halshuggen och huvudet har rullat in under sängen. Det är en hel massa blod som har spritt sig men mitt i blodpölen så är det rent och det ser ut som något har legat där. Eftersom Van Veeteren har gått i pension så åker han ut och letar efter sin son (som hade smitit iväg utan att säga något) och hamnar i den lilla staden Kaalbringen där han självklart blir indragen i ett nytt mord, en man som är halshuggen och det har legat något i blodpölen.

Sven Vollter

Sven Vollter som har hade en ganska tillbakadragen biroll i Münsters fall har här fått större sväng utrymme att agera på och det märks verkligen att det tyvärr är på grund av honom som filmen fungerar. Filmen är ganska långsam och egentligen gör det mig ingenting men porträtten som vi blir serverade under det långsamma tempot är för bleka för att man ska kunna uppskatta dem.

Jag hinner också sitta och tänka tillbaka på boken med samma namn som jag minns som riktigt bra och av några anledningar som inte jag känner till så har man ändrat och frångått boken och ändrat i handlingen utan att jag egentligen ser någon nytta med det. Det är antagligen för svårt att spegla det persongaller som Nesser lyckas med i sina böcker när man har så begränsad tid att visa upp dem så jag förstår att man tonar ner relationer mellan poliserna och fokuserar på själva morden men även där har man vart inne och petat och slutet är inte alls som det borde vara.

Filmen är inte alls dålig utan faktiskt helt ok och hade det inte vart för att jag läst boken och att jag verkligen saknar Van Veeteren känslan från böckerna så stör jag mig antagligen mer på det än jag uppskattar det dom faktiskt lyckats fånga i filmen. Det här är en bra deckare och har ni inte läst boken ska ni absolut se filmen. Annars kan ni ju läsa boken istället.