Fantastic Four: Rise of the Silver Surfer

Alla ni som sett Batman filmerna vet att det går att göra bra film som superhjältar. Har ni också råkat se det två första Spider-man filmerna så vet ni att det faktiskt kan vara en muterad superhjälte som filmen handlar om. Har ni däremot råkat se Superman så vet ni också att det är svårt att göra superhjältefilm där man riktigt känner för superhjälten. Och ännu svårare blir det tydligen om man ska blanda in flera superhjältar. Det blir för många personer som ska presenteras och som ska ha en personlighet att det hela börjar lida av X-Men symptom. Det blir dokusåpa av det helt enkelt.

Efter den här inledningen då jag prickade av några av det mer kända superhjältsfilmerna så pratar vi istället om den som jag just har sett. Nämligen Fantastic Four: Rise of the Silver Surfer, vilken är en uppföljare så antagligen så underlättar det om man sett den filmen först. Dock så är det inga måsten då storyn i den här filmen, precis som vanligt, bara används för att få visa upp vilka läckra specialeffekter som teknikerna lärt sig sen sist. Och inget ont i det. Filmen är riktigt snygg även om den inte griper tag i mig någonstans.

Vad ska man med regissör till?

Nästa hela filmen handlar om effekter och när vi väl får se några skådespelarinsatser så är det ett lyft ögonbryn, en flört eller ett försök till att se arg eller klok ut. Resten är vanlig såpa klass och jag funderar några gånger i filmer varför dom faktiskt är så stolta över att ha en regissör? Visst ska det finnas någon som binder ihop skådespelet med historien med effekterna men samtidigt så bryr jag mig ju inte ett dugg så dom kan ju inte ha lyckats. Det kanske hade vart bättre och bara köra på och hoppas på att någon faktiskt blir förvånad över att jorden klarar sig och att ingen av det viktiga huvudpersonerna dör?

Historien är alltså så att superhjältarna Reed Richards och Sue Storm ska gifta sig och självklart går det inte vägen eftersom en silversurfare har kommit till jorden. En silversurfare som drar åt sig all energi och vars plan är att förstöra jorden. Victor van Doom tycker självklart att det är en bra ide och börjar genast nästla sig in där makten finns. Sen vet ni ju hur det går.

Tidsfördriv

Filmen fungerar utmärkt som ett tidsfördriv och jag tycker helt klart att den är sevärd även om det är långt ifrån något mästerverk som regissören Tim Story spottar ur sig så är det ändå inte helt bortkastade 92 minuter som man får följa våra hjältar när dom räddar världen.

Håller du inte med? Skriv av dig