Tidsresenärens hustru

Audrey Niffenegger’s roman är verkligen en annorlunda kärlekshistoria, vilket känns som en uppfriskande fläkt i Tantsnuskets Träsk. Jag är vanligtvis inte intresserad av just kärleksromaner, men eftersom en vän i USA skickat ”The Time Traveler’s Wife” med posten, gav jag den en chans. Det ångrar jag verkligen inte, för den här boken är välskriven, originell och rörande.

Tidsresor och kärlek

Allt handlar om Henry DeTamble och Clare Abshire’s liv tillsammans, något som kan låta alldagligt men i själva verket är oerhört invecklat och intressant. Henry har nämligen en form av genetisk mutation som gör att han ofrivilligt reser i tiden och helt plötsligt kan hamna i en annan tid och på en annan plats utan kläder, och då måste klara sig på något sätt innan han reser tillbaka igen. Bara detta skulle vara tillräckligt med material och handling för att fylla en bok, men romansen med Clare berikar historien ytterligare. När Clare för första gången möter Henry är hon en liten flicka, och han vuxen och på tidsbesök i hennes barndoms trakter. Besöken fortsätter regelbundet och givetvis utan en tillstymmelse till romantik, till dess att Clare fyller 18 och vid detta laget har förälskat sig i Henry. Han slutar därefter att tidsresa till just denna period och plats, och när de träffas nästa gång är det så att säga i verklig tid. Relationen tar en märklig ”början” (vad är egentligen början, kan man undra?) eftersom Clare vet mycket om Henry, som då inte har en aning om vem hon är.  

Förvirrande och fängslande

Låter upplägget förvirrande? Det är det också, men väldigt listigt, genomtänkt och bra beskrivet! Niffenegger lyckas fånga mitt intresse och hålla fast det till slutet, och vid det laget läste jag maniskt för att få veta hur det skulle gå. Egentligen består mycket av handlingen av ett vanligt par och deras många gånger vardagliga och odramatiska liv tillsammans, men med tidsresorna och all problematik som medföljer blir även det fängslande läsning. Henry och Clare är oerhört trovärdiga karaktärer (om man bortser från Henrys oförmåga att hålla sig kvar i tiden), vilket gör att man som läsare bryr sig om deras liv och öden.

Tänkvärt och läsvärt

”The Time Traveler’s Wife” är spännande, gripande och dessutom tänkvärd på många sätt. Jag klurade mycket över hur tidsresorna påverkade bokens karaktärer, och i synnerhet Clare. Hur hade det blivit om hon inte blivit besökt av Henry från barndomen fram till vuxen ålder? Hade de överhuvudtaget träffats, och i såfall, hade de fallit för varandra? Tänk om man själv kunde återvända till vissa tidpunkter och människor. Vad skulle man ändra, och vad bör man lämna ifred? Sådana funderingar dröjde sig kvar länge efter att jag läst ut boken, och det är alltid ett tecken på ett välskrivet och läsvärt stycke litteratur! 

Håller du inte med? Skriv av dig