Skuggorna och regnet

Håkan Nesser är en läsvärd författare. Det har jag redan nämnt förut men det är värt att påpeka igen. Och även om han skriver ”deckare” så är hans böcker minst lika ofta människoskildringar som mordgåtor. I den här boken, Skuggorna och regnet, så är faktiskt själva mordet som boken handlar om, mer en orsak till underbara människoporträtt än själva egentliga orsaken.

Vi börjar i relativ modern miljö med en man som lämnat sin tillvaro efter några olika händelser som påverkat hans liv. Att hans syster som bor kvar i barndomstrakten har skickat ett brev är en av dessa.

K-

Av någon anledning har Nesser valt att kalla det lilla samhälle där allt utspelar sig för K-. Kanske för att staden är en lite fiktionstad som egentligen inte finns i Sverige men som ändå känns så mycket småstad som en småstad kan göra i en bok. Och verkligt känns det. Nesser har som alltid väldigt gripande sätt att beskriva både människor och miljöer. Man märker att Nesser skriver med glädje och med kärlek till människorna har skriver om och till platserna han beskriver.

Det mesta av historien kretsar runt en pojke som heter Viktor Vinblad. Han har inte bara haft det knepigt med att hans pappa mördade hans mamma och sedan hängde sig själv. Han kan även sjunga psalmer baklänges och är riktigt duktig på matte.

En dag råkar dock Viktor ramla ut genom fönstret från en lektionssal men han dör inte, som alla tror. Han förlorar dock sitt tal och känner ingen anledning till att prata mer. När han Sara, som bor tillsammans med Viktor i ett kollektiv så försvinner Viktor och ingen vet vart han tagit vägen. Om han lever eller är död. Inte förrän David får ett brev från sin syster många långa år senare.

Två tider

Vi hoppar genom två olika tider när vi läser boken. Den moderna och den som David drar sig till minnes. Sedan som ett långt brev uppdelad av små kapitel av Viktor som beskriver hur han sett på mordet och vad som hände där efter.

Boken är spännande men eftersom mordet mer är en ursäkt till att skriva om dessa människor så blir det aldrig direkt någon mordgåta över det. Det blir mer som en drama med ett mord i bakgrunden men det här är sådant Håkan Nesser hanterar perfekt och människoporträtten har alltid vart Håkan Nessers starkaste sida.