Anna Jansson: Silverkronan
Det är underbart när man hittar författare som har massor av böcker bakom sig och man inte har läst en enda av dem. Så var det mellan mig och Anna Jansson. Jag visste vem hon var men hade aldrig läst någonting av henne tills nu i helgen. Då hittade jag Silverkronan och förutom att falla för det vackra omslaget så föll jag också för boken. Jag har hittat en författare som, om än inte ersätter, fyller ett visst tomrum efter Stieg Larsson. Och vad jag vet så har Annan Jansson skrivit en hel del böcker och skriver fortfarande så jag har en del att läsa med andra ord.
Silverkronan är en ganska vanlig deckare med klassiska mordgåtor och vändningar. Klassiska i den bemärkelsen att någon blir mördad och vi får lov att följa med på jakten efter mördaren. Det trots att en av huvudpersonerna, Mona, mycket väl vet vem mördaren är och trots att vi får följa Mona i många av hennes tankar och dagar så döljer Anna Jansson skickligt för oss lösningen.
Gotland
Det hela utspelar sig på Gotland under en sommar. Maria Wern och några av hennes poliskollegor jobbar extra på Gotland för att dryga ut kassan. Ganska snart blir dom inblandade i ett försvinnande som snart visar sig vara ett mord på en viss Wilhelm Jacobsson. Hans fru Mona har blivit inblandad och skyddar mördaren genom att mörka och genom att städa upp efter mordet.
Polisen kommer ingenstans och snart riskerar flera att bli mördade om man inte hittar mördaren snart.
Klassisk deckare
Jag hade inga höga förväntningar på den här boken när jag började läsa. Jag har precis läst ut Stieg Larssons sista bok Luftslottet som sprängdes och var rädd att det skulle ta ett tag för mig att hitta tillbaka till lusten att läsa. Men Anna Jansson har fullt mig med mera lust och jag har faktiskt redan beställt några fler böcker av henne så det kommer säkert dyka upp fler recensioner av henne framöver.
Det här är inte en bok som är perfekt. Det är snudd på för många karaktärer för att man ska hålla koll på vilka som har sagt vad och vilka som är tillsammans med vilka. Trots det är det en bra deckare som fungerar under sommarkvällarna och som i alla fall jag sträckläste.
|