Martin Krigaren

Boken börjar med en hel del myspys och jag undrar lite vad det är jag gett mig in på. Att skriva en äventyrsbok med djur som huvudpersoner kan te sig lite konstigt men jag får ändå en ganska bra känsla av det redan från början. Kanske är det för alla Narnia böckerna jag läste när jag var yngre och alla det talande och underbara djur som fanns i dessa.

Hur som helst så är våran huvudperson Martin en krigarmus som blivit tagen till slav. Ungefär där börjar berättelsen och vi får följa han och hans vänner genom olika äventyr. Det som började som myspys med djurpersoner känns inte lika mysigt när den elaka tyrannen (som är en lekatt) låter sina mannar kasta prick med kniv på en förrädare.

Ond mot god

Det som egentligen är ganska typiskt med den här sortens äventyrsböcker är den tydliga skillnaden mellan vad som är gott och vad som är ont. Att träskets väktare äter upp alla ormar och grodor får man ha överseende med av någon anledning eftersom han själv påstår sig vara lagen. Det här kan man hålla på och grubbla på om man vill och man kan även grubbla på hur igelkottar kan kasta spjut och annat. Men struntar man i det och väljer att ta berättelsen för vad den är så är den faktiskt riktigt bra.

Det här är en mycket bra ungdomsbok för alla som redan börjat sin bana med fantasy och äventyr och den myspysiga stämningen som återfinns genom hela boken är ganska skön som omväxling.

En helt klart läsvärd bok.