Isprinsessan

Det börjar segt. Det har en viss tendens att göra det när man hamnar på ett tåg där vissa människor är lite överfriskade och därmed högljudda. Det ska inte skyllas på hur boken startade men det innebar faktiskt att jag struntade i boken i två dagar innan jag tog upp och började läsa den igen. Däremot så måste jag säga att så fort jag faktiskt fortsatte med läsningen så blev jag fast. Det är inte ofta som deckare hinner fånga mig så här snabbt och även om det här inte riktigt kommer upp i Stieg Larssons nivå så får jag lite samma känsla av den här boken som jag fick av Män som hatar kvinnor.

Det är smart av Camilla Läckberg att placera deckaren i ett litet samhälle som heter Fjällbacka. Det är smart för då vaggas man in i en sorts frid som bara små samhällen kan framkalla. Det är egentligen bara i små samhällen man kan utlysa den här friden men samtidigt behålla den här misstänksamheten som hela tiden genomsyrar boken.

Ingen deckare utan mord

Självklart handlar den här deckaren om mord. Det skulle inte vara mycket till deckare annars kanske men även om det handlar om mord så känns sidoberättelserna minst lika viktiga. Det är viktigt för mig hur det går för människorna i boken. Jag vill verkligen att det ska bli något mellan Patrik och Erica.

Men så finns det ju mord också. Det är så att en kvinna hittas död, det ser först ut som om hon har tagit livet av sig men efter obduktionen så visar det sig att det rör sig om mord. Kvinnan i fråga råkar vara en barndomskamrat till Erica och hette Alexandra. Alexandras föräldrar vill att Erica, som är författare, ska skriva några rader om deras dotter och detta föder idén till en bok som ska handla om Alexandra och hennes liv. Tillsammans med Patrik, som är polis, så börjar en hemsk historia att ta form. En historia som orsakade mordet till och med.

Ska läsa mer

Den här boken läste jag eftersom väldigt många personer pratar så mycket om just Camilla Läckberg. Själv har jag inte läst någonting av henne innan den här boken men nu efteråt så vet jag att jag ska se till att läsa mer. Jag gillade hennes språk och hennes sätt att bygga historien på och någonstans inom mig så tror jag att hennes andra böcker kanske till och med kan vara bättre.

En fullvärdig debut är det här hur som helst och jag har hittat mig ännu en författare som är värd att läsas.

Håller du inte med? Skriv av dig