En långvarig förlovning

Den här boken har funnit ett tag men släpptes på svenska för första gången under 1981 med titeln "Den ödesdigra söndagen" och belönades då med Svenska Deckarakademins bästa utländska deckare. Detta hade jag ingen aning om och jag gick och såg filmen helt ovetande om att boken filmen bygger på är hur bra som helst. Jag gillade filmen också.

Handlingen sker under och efter första världskriget där Mathilde och hennes trolovade blir ifrånskilda och han tas in i armen. Efter att ha vådaskjutit sig blir han dömd till döden och blir utkastad vid fronten mot tysken obeväpnad och skadad tillsammans med fyra andra dödsdömda krigsförbrytare.

Ge aldrig upp

Man får följa Mathilde i hennes sökande efter sanningen och i hennes visshet om att "blåbäret" inte dog den där dagen vid Bingoskymningen (skyttegraven). Mathilde ger aldrig upp. Det är en hel del turer runt och man får följa väldigt många människors öden på ett gripande sätt.

Språket i boken är mycket bra och jag hade svårt att lägga ifrån mig den även när jag visste att jag borde sova för att orka jobba dagen därpå. En stor del av boken är skriven som brev och man får följa olika människors berättelser och tankar på ett väldigt bra sätt. När jag satt och läste hade jag filmen ganska färsk i huvudet och ju mer jag läste desto mer måste jag nog påstå att filmen är riktigt bra och att den följer boken väldigt bra om än inte exakt.

Det enda negativa med boken som jag kan komma på är att den faktiskt tar slut och den tar slut lite för tidigt. Hur kärleken går får jag aldrig reda på.