Jo Nesbø: Fladdermusmannen
Jag åker mycket tåg och buss i mitt liv. Jag skulle antagligen inte
vilja se hur mycket tid jag har lagt ned på just detta men en hel del
är det. Men eftersom den tiden inte bara ska kännas meningslös och
bortkastad så försöker jag alltid att fylla den med något. Jag har
mina olika underhållningsperioder och just nu är jag inne i en
läsperiod. Problemet är bara att jag plöjt väldigt mycket bra böcker
och det kan vara svårt att hitta böcker som man på förhand är bra.
Därför blir det en del chansningar som ibland lyckas. Jo Nesbø är en
chansning som jag inte riktigt vet om den gick hem.
Det är nämligen så att Jo Nesbø är ganska hypad just nu och det är
väldigt många som tycker han är otroligt bra och att man inte får
missa hans böcker. Jag håller med men bara delvis. Det är nämligen så
med hans debutroman, som heter Fladdermusmannen, att jag faktiskt
tycker den känns ganska slarvig. Jag vet inte alls om jag gillar
personbeskrivningarna och jag får faktiskt ingen större koll på
Australien där boken utspelar sig.
Modigt
Men spänningen växer fram och efter att ha kämpat mig igenom första
halvan av boken så tar det verkligen fast och även om jag listade ut
vem som var mördaren innan bokens huvudperson gjorde det så håll
spänningen i sig. Det är nämligen så att Jo Nesbø vågade göra mig
olycklig genom att inte låta boken sluta lyckligt. Istället så slits
mitt hjärta i bitar över hur illa polisens arbete avgör en människas
liv. Jag tycker dock att det är modigt av Jo att göra mig olycklig och
hade jag inte blivit det hade jag kanske inte heller tyckt om boken
lika mycket som jag nu gjorde till slut.
Men någon höjdare blev det inte av Fladdermusmannen även om jag tycker
den är helt ok. Jag tror dock att jag visst kommer att läsa mer av Jo
Nesbø i framtiden och jag hoppas verkligen på att han utvecklas som
författare. Jag hoppas även på att han låter den norske polis vid namn
Harry Hole bli lycklig någon gång men jag befarar att Jo inte vill ha
en lycklig polis eftersom mycket av boken byggde just på Harrys olycka
och hans mörka sinne.
Jag kommer antagligen ge Jo Nesbø ännu en chans men Fladdermusmannen
kommer jag nog tyvärr glömma av ganska fort förutom att jag blev
förvånad över hur modig Jo var.
|
