Fienden inom oss

Jag tycker om Jan Guillou. Inte för att jag har träffat honom mer än att jag stött på honom inne i Stockholm någon gång. Men jag tycker om att han finns. Vissa saker retar jag mig på hos honom också. Men han är en sådan person som tycker mycket och ofta skapar han också debatt och debatten är oftast viktig även om jag inte håller med honom alla gånger. Fienden inom oss är en bok just till för att skapa debatt och tankeställare. Och det tror jag också att den gör även om jag tror att det flesta inte kommer minnas den här boken som en av hans bättre.

Fienden inom oss handlar om terrorism. Svenska Al-Qaida spräcks av säkerhetspolisen och förhindrar därmed den största katastrof i modern svensk historia. Påstår dom. Erik Ponti, som jobbar på Dagens Eko är av en annan åsikt och börjar givits gräva efter sanningar som Säpo tycker är ganska obekväma. Eva Tanguy, som på grund av regeringens omprioteringar lämnar sin post på ekobrottsmyndigheten och förvånande nog får jobb på just Säpo som förhörsledare så ställs hon inför många personliga dilemmor. Först om främst mot sin mans bästa kompis Erik Ponti och hennes egna tystnadsplikt.

Vem är terrorist?

Boken maler på i trogen Guillou anda och visst känner man igen det mesta från tidigare böcker. Jan Guillous huvudpersoner har alltid en viss förmåga att tänka rationellt, vara skickligast och alltid gilla goda viner och god mat. Gärna får det vara militära bakgrunder hos dem också. Inga stora undantag den här gången heller. Men frågeställningen som Guillou väldigt effektivt skapar är intressant. Vem är det som är terrorist? Skapar vi själva terrorismen genom att peka ut grupper som tänkbara terrorister eller skyddar vi oss bara genom att övervaka människor innan dom faktiskt är misstänkta för mer än misstanken?

Boken är spännande, det går inte att komma ifrån, men jag kommer på mig själv att inte njuta av texten utan snabbläser det mesta för jag hoppas ändå att allting ska sluta väl. Fienden inom oss är en bra bok för att skapa debatt men jag tycker Guillou redan skapade den här debatten på ett bättre sätt med Madam Terror som också var riktigt spännande men också där Guillous stil passar bättre. Sen är det alltid härligt med Carl Hamilton. Eva Tanguy når inte riktigt upp i den rollen som huvudperson ännu.

Håller du inte med? Skriv av dig