De ondas kloster

Jag är rädd att jag måste erkänna att hur mycket jag än ville tycka om den här boken, titeln är ju tuff, så kämpade jag mig verkligen igenom den och det var först under det sista sidor som jag tyckte det började bli intressant. Det är synd att boken faktiskt är så pass tråkig som den är för den kunde ha blivit riktigt intressant.

Boken är uppdelad i två delar den första delen beskriver hur tre människor blir en sorts ovanliga munkar och hur dom sedan hamnar i mälaren och på skeppsholmen. Man får sedan följa hur dessa tre blir fem och hur unga människor av olika anledningar hamnar hos dem och i deras kloster.

Den andra delen

Den andra delen är skriven i en sorts dagboksliknande anteckningsform och jag tycker nog att det blir ganska drygt att läsa efter ett tag. Vists är historien intressant om hur vi får följa utgrävningarna efter klostret och om vad som faktiskt har pågått i just detta kloster.

Hade bara boken skrivits på ett annat sätt och med lite mer berättarglädje så hade nog också jag kunnat njuta av den. Istället så får jag sätta ihop historien i mitt egna huvud och faktiskt först då också förstå att historien är många gånger bättre än boken.

Nej tack På boken står det också att det här är PC Jersild bästa bok och jag vet inte riktigt om jag ska ta det som ett varning eller som en uppmaning. Jag blir hur som helst inte alls sugen på att läsa något annat som han har skrivit och jag tycker det är synd.

Håller du inte med? Skriv av dig